På väg ut

På väg ut genom dörren tog jag min pappas Pentax, klättrade upp genom luckan på taket. Solen stod lågt och slog rakt in i ögonen när jag lämnade mörkret på vinden och hävde mig upp över kanten.

Längre bort över takåsarna på andra sidan Göta älv kunde jag snart se hur solen speglades i ett pärlband av kontorsfönster.

Det var sommaren 1978 och jag var tolv år. Vår lägenhet låg på tredje våningen och vindsutrymmet bara några trappsteg längre upp i huset. Den stora tunga metalldörren slog alltid igen med så stor kraft att grannarna i de sex lägenheterna knappast kunde missa när någon gick upp på vinden. Den här gången höll jag emot och dörren gick igen med ett svagt metalliskt ljud.

Det luktade alltid gammal vind där uppe på andra sidan metalldörren. Mer tydligt nu på sommaren. Vårt vindsutrymme var litet och proppfullt med sådant vi borde slängt, men inte kunde. Men jag var inte på väg dit.

Takluckan i ranglig plåt var stekhet av solen som hade legat på under hela eftermiddagen. På lätt darriga ben balanserande jag på stegen nedanför hålet i taket. Lyfte kameran till ögat och tryckte av några rutor film över hustaken. Det kändes spännande och kanske var det där allt började? I Göteborg på Vårlöksgatan 1A och på det där taket den där varma eftermiddagen sommaren 1978.

Pappa fotograferade oavbrutet under min uppväxt. Det kunde vara ganska tröttsamt. Han gick alltid med sin fotoväska av ljust läder över ena axeln 10-15 meter bakom mig och mamma när vi var i Slottskogen eller på Liseberg. Det fanns ju alltid något spännande att fotografera. Tyckte pappa.

Men kanske var det något som planterades under den här tiden på 70-talet? Det slog mig faktiskt under en resa vi gjorde på Island 2012. Det var jag, min fru och våra två pojkar som då var 9 och 12 år. Vi åkte runt i vulkanlandskapet i en stor fyrhjulsdriven Mitsubishi som vi hade lånat av våra isländska vänner. Ok, det låter konstigt - men en dag skojade vi om vad vi skulle skriva på våra gravstenar. Övriga i familjen var överens om att på min skulle det stå: “Det finns alltid plats för ett stativ”.